En liten inblick i statarlivets vedermödor

EmilKlas Emil är min fars morbror och min mors farbror (ingift). Hans levnad ska vi titta närmare på, då han är den äldsta släkting (ana) som jag träffat i verkliga livet  och som jag kommer ihåg. Han var född 1869 så det är i det närmsta 150 år sedan. Han blev 85 år gammal.

Emil var nummer fyra i en syskonskara på 8 barn. Tre av barnen hade hunnit flytta från backstugan Gustafshem i Qvarsebo när deras far dog i lungsot, året är 1883. Äldsta sonen var född 1860 och så är det min farmor Mathilda 1862 och broder Carl Fredrik 1864 som hunnit bli så gamla att de sökt plats utanför hemmet.

Emil var dock endast 14 år men det ansågs att han var stor nog att söka arbete utanför hemmet. Tre av barnen fick flytta med moder Sofia Augusta till sockenstugan. Broder Robert som var 16 år fick också söka eget arbete.

Tjänstegosse (flicka) var titeln på arbetskraften som inte fyllt 15 år. Ett problem i inskrivningslängderna var att hantera om barnen hunnit bli konfirmerad eller ej. Det skedde i regel det år som barnet fyllde 15 år, och i regel bodde ungdomen hemma tills man var klar med konfirmationen.

I kyrkoböckerna läggs denna avsaknad av hans färdigheter i kristendomskunskap honom till last i alla hans 25 flyttningar han gör som statardräng och statarkarl.

De första drängplatserna blir i Södermanland och som längst från Kvarsebo blir det upp till Stigtomta.

Efter 5 år är det gårdarna på Vikbolandsidan som blir hans arbetsplats, företrädesvis är det Häradshammars socken men även Östra Husby. Så efter 10 år tar han statarplats på prästgården i Häradshammar, året är 1893. Prästen signalerar med ett kraftigt C i kyrkoboken för hans okunskap i kristendom. Det var viktigt, mindre viktigt var att uppskatta drängens arbetsinsats under det år som Emil var städslad på prästgården. Några dagar före jul 1894 har Emil sikte på en gård i Östra Ryd och i början av januari så är det Hällerstad som är hans nya drängplats.

Det som skrevs i kyrkoboken förutom underkännandet i kristendomen var att Emil hade bytt efternamn från Pettersson till Wahlström, detta i samförstånd med hans yngre syskon som också kom att heta Wahlström.

Här på Hällerstad jobbar en piga som heter Hanna Matilda Svensdotter och hon är ett år yngre än Emil. Straxt innan Emil kommer till gården hade hon fött en dotter, 3/11 1894 blir hon mor till en ”oäkta avkomma”. Fadern står i kyrkoboken som okänd men redan innan flickan Elna Albertina är ett år har hon fått en fosterfar i Emil. Hanna och Emil gifter sig i oktober 1895.

Hanna kommer från Hallingeberg och stället Fisksätter. Socknen ligger väster om nuvarande kommunen Västervik. Fader är statarkarlen Sven Jacob Larsson och moder Sara Johanna, de var också smålänningar med socknar som Blackstad och Dalhem.

I mars 1896 föder Hanna deras första gemensamma barn Helge Emil Leander och året därpå söker sig den lilla familjen sig till Klinga i Borgs socken, Norrköping. Här utökas familjen med en dotter, Iris Cecilia som föds i juli månad 1898. 1901 blir det så att Hanna och Emil har 2 pojkar och 2 flickor då sonen Sven Harald föds den 1/4.

För att vara en statardräng plats Emil hade på Klinga gård så var det många år, ifrån 1897 till 1901. Men så blir det flytt till Krokeks socken på gränsen till Kolmården. Det ska sägas att familjen utökades med en flicka straxt efter de kommit till gården som hette Timmergata. Gerda Emilia föds den första november 1902.

I november månad 1903 så flyttar familjen från Krokek norr om Bråviken och in på Vikbolandet igen. Det blir till Satterstad i Häradshammars socken.

Det är nu andra gången på rad som Hanna är höggravid och samtidigt tvingas med på dessa evinnerliga flyttningar under vinterhalvåret.  I februari månad föder hon en son som får namnet Ernst och det är en pojke som har medfödda tuberkler, han dör efter fyra månader, en junidag 1904. Samma månad som pojken Ernst föds dör hans syster Gerda Emilia, den tvååriga flickan hann möjligen se och uppleva sin bror Ernst under tre veckors tid men troligen var hon så sjuk så att hon inte förnam något av detta. Gerda Emilia dör i engelska sjukan den 26/2 1904.

Året 1904 och flytten till Satterstad måste ha varit värre än en mardröm för Emil, i april så är det hustrun Hanna som avlider, det gör hon den 15/4, Hanna dör i tuberkulos.

Emil har varit med om två begravningar under de första månaderna 1904 och det skulle bli en till, Ernst Ludvig begravs en junidag, året är 1904.

Nu står Emil ensam med 4 omyndiga barn och samtidigt ska han uppbära sin drängplats på Satterstad gård. Elna 10 år (Hannas egen dotter), Helge Emil 8 år, Iris Cecilia 6 år och Sven Harald 3 år.

Här träder Elnas tidigare okända fader in och tar sitt ansvar gentemot sin dotter. Mannen som hette Albert Ferdinand Nyman jobbade på samma gård som Hanna på Hällerstad i Östra Ryd. Hur kärleken var mellan Hanna och Albert får vi dock aldrig reda på, men ett barn blir till. Elna föds den 3/11 1894 och på nyåret kommer Emil till Hällerstad och i oktober 1895 gifter sig Hanna och Emil medan Albert som då är arbetskamrat med Emil gifter sig redan i september med en dam från Söderköping. En spekulation kommer spontant upp, var alla tre medvetna om vem den okända fadern (inskrivet i födelseboken) var?

Efter 10 år så flyttar emellertid Elna till sin faders familj då hennes mor dog endast 34 år gammal. Albert är rättare på gården Himmelstalund i Norrköping och har tre barn med sin hustru Katarina från Söderköping. Det är Östra Ryd som i likhet med Elna är deras födelseort. Familjen utökas med en son något år efter att Elna flyttat in. Hon kommer att följa med familjens bostadsflyttningar tills hon som vuxen gifter sig med en stalldräng som heter Knut Martin Karlsson, året är 1915 och samma år föder Elna en son som får namnet Knut Evert. Elna kommer dock dö ung, redan 4 år efter giftermålet så dör hon på gården Loddby i Drothem socken, hon blev 25 år gammal.

På Satterstad kommer Emil med sina tre barn att bo ytterligare 2 år tills han flyttar till en närbelägen gård i Häradshammars socken nämligen till Visätter. Från november 06 till november 07 har han stat där, så blir det flytt till Vånga även denna gård ligger i Häradshammar. På Vånga är han fram till oktober 1912, då tar han det yngsta barnet med sig, Sven Harald, och städslar sig på en gård i Östra Husby som heter Örbeck.

Äldsta sonen tar arbete utanför hemmet 1911, Helge kommer de närmaste 5 åren att vara på gårdar i Häradshammar, det blir Önsätter, Espedal, Skjälfsätter och så kommer han ansluta till sin far och hans fostermor Helena på Vånga gård 1916.

Systern Iris Cecilia flyttar till Ribbetorps kvarn 1912 och även hon kommer att ansluta till Vånga 1916.

Emil Wahlström kommer med sin son Sven Harald att flytta till en annan gård i Östra Husby, 1913, gården heter Stensö. Här måste ett tillägg göras, det är tre personer som är inskrivna på samma statarbostad både i Örbeck och på Stensö.

Nu börjar berättelsen med nästa fas i Emils liv, den 16 åriga drängen som tar plats på samma ställe som Emil och hans son, är Helenas son Arvid Leonard. Helena är min mors faster ( se avsnittet morfars systrar) som varit änka sedan 1902 då hennes man Per Alfred Petersson hängde sig i ett tillstånd av sinnessjukdom. Arvid Leonard var då fyra år.

Nu är det ingen tillfällighet som gör att Helenas son är på samma plats som Emil, Helena har varit tillsammans med Emil i över 5 år. Hur de kom att träffa varandra är lite svårare att lista ut, då Helena bott i Västra Husby de senaste 10 åren och Emil har aldrig haft en statartjänst i den socknen. Men det har inte hindrat dem från att få en gemensam dotter, flickan döps till Astrid Helena och är född den 18/8 1908.

kanske Emil med barn
Emil i mitten och dottern Astrid längst till höger.

 

Hösten 1915 flyttar de tre ”karlarna” från Stensö och flytten blir till Häradshammar och gården Vånga. Här förenas de två familjerna, Wahlström och Petersson/Karlsson.

Helena blir ”hushållerska” och har den gemensamma dottern Astrid och 2 egna barn, Emil med statardräng platsen och 3 egna barn. Här är familjen väl rustade då samtliga barnen förutom Astrid kunde bidra med försörjningen. Sammanlagt 8 personer i ”storfamiljen”. Endast Helenas äldsta son Gustaf Gunnar (född 1894) finns på annat ställe.

Hösten 1917 så flyttar Helena och Emil till Östra Ny och gården Östermem. Med till denna gården är inledningsvis bara två av barnen, Astrid och Ester (Ester är yngsta barnet i Helenas förra äktenskap, hon är född 1899). Senare kommer Emils dotter Iris att bli skriven på Östermem.

Det är något längre mellan städse kontrakten nu när hushållerskan Helena är med på gårdarna, det kan tänkas att bonden på gården kunde dra nytta av kvinnan som mjölkerska och då även döttrarna Ester och Iris. Men så 1922 blir det flytt till Kapperstad några kilometer bort. Där stannar Emil, Helena och delar av deras familjer till hösten 1925.

Nästa ställe ligger inte på Vikbolandet som varit tillhållet för Emil sedan tiden i Krokek socken 1903. Nu blir deras adress Stockeby i Skönberga socken, men bara efter knappt ett år är det Vikbolandet igen. Denna gång till Mem som ligger i Tåby socken och är mera känt som inloppet till Göta kanal från Slätbaken.

1928 kommer familjen (Wahlström) till Tångstad i Kuddby församling, med till denna plats är Astrid, Arvid och Ester. Det är vuxna barn som här kommer att flytta ut och bilda egna familjer. Emil Wahlström är 59 år och Helena Petersson/Karlsson är 62 år. Jag kan inte följa deras öde genom kyrkoböckerna längre, det jag vet är att Helena dör den 21/11 1936, 70 år gammal. Hon dör på ett ställe som heter Nya Lund i Östra Eneby.

 

Min rubrik på Emils liv är ju statarlivets vedermödor, här ska jag försöka sammanfatta vad jag menar.

Född i en backstuga, det är med all säkerhet inte många som i dag vet vad en backstuga är. Själva ordet backstuga skvallrar om byggstilen, den hade en eller två sidor in schaktade i en jord (sand) – slänt och bostadens ena gavel var i anslutning till stallet eller fäboden. Det som var fördelen med denna bostadslösning var att det oftast var den medellösa proletariatets egenägandes bostad. Ägaren till en sådan backstuga kunde då söka sig till daglönartjänster.

Då fadern dog när Emil bara var 14 år, blev det en naturlig lösning att han fick söka sig en drängplats utanför hemmet. Här kommer han automatiskt in i de mest omänskliga levnadsvillkoren en människa utsatts för sedan avskaffandet av träldomen nämligen, statarlivet.

Bakgrunden är den jordreform bondefolket fick genomgå på 1800 talet, det var enskiftet och längre fram i tiden, laga skifte. Från att gårdarna låg tillsammans i byar och tegarna var utspridda i en förutbestämd ordning skulle en helt annan ordning gälla i och med laga skifte. Det skulle bli stora och bärkraftiga gårdar och med det så var det otänkbart att bonden och hans familj själv skulle kunna sköta allt arbete själva.

Det är här statarna kommer in, mängder av drängar och pigor behövdes för att odla och att skörda grödorna. Och bärgning av foder till djuren för att inte nämna mjölkhanteringen.

Befolkningstillväxten är en annan orsak till de urusla villkoren som statarna fick leva under. Det var inte ovanligt att familjerna från 1800 talets mitt och in på 1900 talets första decennier bestod i ett tiotal personer. Tillgången av arbetskraft på landsbygden gjorde att betalningen blev därefter.

De stora mantalsgårdarna tillhandahöll ”statarlängor” där pigor och drängar trängdes ihop i små kyffen och där man dessutom skulle trängas med vägglössen. 12–14 timmars arbetsdag året om, utom den så kallade friveckan som inföll i oktober. Då skulle flytten ske till en ny gård, de som däremot blev kvar var inte fri ens denna vecka. Enda omväxlingen var söndagen då det var dags med högmässa, där fick man klart för sig att man var en fattig syndare som hade att vänta på domedagen och den eviga skärselden.

Stataren fick skriva på ett städjekontrakt där naturaförmånerna var inskrivna, kontanta medel och rätt till bostad. Årslönen var bara hälften av en industriarbetares (vid förra sekelskiftet). Det som kontraktet handlade mest om var dock de skyldigheter den kontraktsbundna drängen hade att iaktta.

 

Att känna sig som livegen var nu inte bara statarens lott, hela samhället var byggt på att kontrollera de medellösa. De får inte som en fri människa vistas utanför den socken man är inskriven i, detta får endast ske när man sökt ett ”flyttningsintyg” och att man vid detta tillfälle uppgivet en ny adress. Det är bara ståndspersoner som äger rättigheten att resa fritt. Bondeståndet som stataren har att skriva anställningskontrakt med har således en helt annan status än den usle proletären. Med det i åtanke kan man lätt förstå ”slavkontrakten”.

Det allra värsta var dock inte arbetsbördan som lades på statarfolket, nej det var de ständiga uppbrotten. Att aldrig känna att man tillhörde en trakt, ett ställe eller vara delaktig i sin egen socken. Rotlösheten var som en ”kvarnsten runt halsen” på dessa människor.

Att nu få ta del av han och hans båda familjers liv får mig att känna en oerhörd respekt för människan bakom den gamla mannen som låg i utdragssoffan och ”busade” med mig och mina syskon genom att ropa ”kockstut”.

Epilog

Om man skulle få önska sig något, så skulle jag velat varit en vuxen man som hade fått träffat den gamle mannen i utdragssoffan i stället för en 10 årig pojkvasker utan någon förnimmelse om den gamles livsöden.

Emil som var min fars morbror och samtidigt också släkt på min mors sida, då han var farbror (ingift) till min mor.  Något hemlighetsfullt tyckte vi barn om hur det förhöll sig.  Astrids mor var ju Helena som var en faster till min mor. Och Emils syster var ju min fars mor. Men på femtiotalet var det fortfarande skam att ett barn föds utom äktenskapet och i kyrkoböckerna så tituleras Helena som hushållerska och inte som hustru.

Genom min släktforskning så har oklarheterna nu skingrats.

Emil föddes under missväxt åren på 1860-talet. Svältdöden hade drabbat tiotusentals människor i de nordligaste länderna. Vintern varade till närmare midsommar något år och så kom nattfrosten och tog de grödor som sent omsider kommit i jorden. Redan i augusti hade man nattfrost.

Emils födelse år var 1869. Som fjortonåring lämnar han sitt hem då fadern och tillika familjeförsörjaren hade dött. ”Socknen” tog hand om de yngre syskonen medan Emil ansågs kunna klara sig själv. Statarplatserna i Södermanland och Östergötland leder honom så småningom till en gård i Östra Ryd, året är 1894. Emil är 25 år då han träffar en kvinna som heter Hanna och är kommen från Småland. Det blir giftermål på hösten 1895.

Käre gamle Emil, vad jag skulle vilja haft en pratstund med dig på sängkanten i utdragssoffan! Kvinnan Emil gifte sig med hade strax innan han kom till gården fött ett oäkta barn.  Fadern var okänd.  Det framkommer dock 9 år senare vem fadern är.

Hur uppkommer kärleken till denna ensamstående moder? Har Emil och Hanna förklarat sin kärlek till varandra? Har Emil lovat att bli som en far för hennes barn? Vet egentligen Hanna och Emil vem som är barnafadern? Är drängen redan trolovad med en annan kvinna när han befunnit sig skyldig till Hannas graviditet? Har Hanna lovat att hålla ”fadern okänd” för att inte sabotera för drängens giftermål?

1895 gifter sig statardrängen som är far till Hannas barn med en kvinna från Söderköping, några månader senare gifter Emil och Hanna sig. Ett år senare flyttar Emil, Hanna och den lilla flickan Elna från Hällerstad gård i Ö Ryd. Med på flytten var också en gemensam pojke som föddes 1896.

Min pratstund med dig Emil skulle bli lång. Kom Emil lägligt till gården för att lösa upp den svåra situationen som drängen och Hanna hamnat i? Var det av välvilja eller att Emils kärlek till Hanna var så stark? Var det kamratskap mellan drängarna som gjorde att man löste problemen på det vis man gjorde.

På den nya arbetsplatsen Klinga gård, utanför Norrköping växer familjen till 6 personer, två pojkar och två flickor. I fyra år blir familjen kvar på gården i Borgs församling.

I släktforskningskapitlen, ”en liten inblick…” och ”min morfars systrar” har jag dokumenterat Emils kyrkoboksdata.  Men det är av saknandet att få pratat med den äldste mannen som jag träffat på i släkten och som jag känner sådan sympati för men så många obesvarade frågor om.

Jag förstår den livskris han står inför, då hustrun Hanna dör i tuberkulos bara nio år efter det turbulenta mötet med sin tillkommande. 1904 blev en sorgens år för Emil, två barn dör och så hans hustru som endast blev 34 år gammal.  Det blir ett avsked till, det gäller Hannas egen dotter. Nu kan barnafadern ge sig till känna, flickan Elna har blivit 10 år och kan utnyttjas som piga och barnflicka i hennes nya familj.

Med min pratstund med Emil måste jag få fortsätta fantisera om.

Jag förstår att det sociala (socknen) blir involverade när det finns minderåriga barn som förlorar sin mamma. Men varför blev det så att det plötsligt gick att hitta vem som var far till Elna? Jag har en känsla av att du höll av det första barnet som kom i er familj och undrar nu hur det blir att lämna bort flickan till en familj som inte har velat höra av sig på tio år? Flickan var ju präglad i er familj som hon vuxet upp i. Även bort lämnandet av Elna måste bli en påspädning av sorgeåret 1904?

Hur kunde stataren Emil gå vidare efter motgångarna, dels klara av att vara ensam förälder till tre minderåriga barn och samtidigt svara upp till sitt statarkontrakt med allt arbete det medförde. Att få höra hans egna ord om tiden på gårdarna i Häradshammar och om hur han trots alla sina motgångar, kunde se framåt.

Emil, hur kom du i kontakt med Helena? 1908 så blir du far till en flicka som får namnet Astrid och modern är just Helena.

Helena är min morfars syster. Hon blev änka vid 36 års ålder då hennes man Per Alfred Pettersson inte klarade av det fruktansvärda livet som statare, utan vid ett försvagat sinnestillstånd begick han självmord (hängning).

Emil arbetade som statare på tre gårdar i Häradshammar socken från det att han blev änkeman. Helena arbetade som piga i Västra Husby och var på sockenstugan med sina barn från det att hon blev änka. Här föder hon Emils barn, 1908.

Att det inte handlade om kärlek på avstånd skvallrar ju det gemensamma barnet om, men vad som gjorde att det tog över sju år innan ni flyttade ihop är och förblir en gåta.

Elva år hade gått efter att Emils hustru Hanna dog och tretton år efter Helenas man Per Alfred dog.

Var det hänsyn till de 6 barnen som gjorde det svårt att få en lösning på ett gemensamt boende? Sjunde barnet kunde det inte vara i alla fall, då hon är deras gemensamma barn.

Men så 1915 kommer de båda familjerna att arbeta och bo på Vånga gård i Häradshammar. Statarlivet fortsätter och det gör det tills livets slut. 25 statar platser blev det för Emils del.

Emil och Helenas förhållande varar i cirka 30 år. Min känsla är att det var en bra kombination, med min mors släkt och min fars dito.

Helena dör 1936, 70 år gammal. Emil dör 1955, 85 år gammal.

Ps. Det fanns en variant till att ”ta stat” och det var att utföra jordbruksarbeten på gården (oftast, herrgårdar eller gods) mot att få tillgång till ett torp. Man gjorde ”dagsverken”. Ett ”något lindrigare” sätt att slippa flytten var och vartannat år, men tillgången till torp på gårdarna var ytterst begränsat. Min morfar hade dock turen att vara torpare under först Mariehov och sedan Stegeborg (ständigt detta Stegeborg).

Min morfars systrar– Tillbaka till förra kapitlet     Till nästa kapital – Märtas Mor